I picked you out Of a crowd and talked to you Said I liked your shoes You said thanks can I follow you? So it's up the stairs And out of view No prying eyes I poured some wine I asked your name you asked the time Now it's two o'clock, the club is closed we're up the block Your hands on me I'm pressing hard against your jeans Your tongue in my mouth Trying to keep the words from coming out You didn't care to know Who else may have been you before I want a lover I don't have to love I want a girl who's too sad to give a fuck Where's the kid with the chemicals? I thought he said to meet me here but I'm not sure I got the money if you got the time You said it feels good I said I'll give it a try Then my mind went dark We both forgot where your car was parked Let's just take the train I'll meet up with the band in the morning Bad actors with bad habits Some sad singers They just play tragic And the phone's ringing And the van's leaving Let's just keep touching Let's just keep keep singing I want a lover I don't have to love I want a boy who's so drunk he doesn't talk Where's the kid with the chemicals I got a hunger and I can't seem to get full I need some meaning I can memorize The kind I have always seems to slip my mind But you but you You write such pretty words But life's no story book Love's an excuse to get hurt And to hurt "Do you like to hurt?" "I do! I do!" "Then hurt me."
Jag har äntligen kommit på vad det är om sitter och gnager och river inom mig. En frustration och en längtan bort. Jag vill något annat. Jag vet nog egentligen hur jag fungerar men väntar ibland ut det för länge. Jag måste försöka se mina varningstecken tidigare. Jag älskar honom. Men jag kan inte stå här och stampa. Jag har inte gått ut med mina vänner på säkert ett halvår. Jag har inga vänner? Sitter hellre hemma och gör upp planer med mig själv. Det var nog inte det här jag hade tänkt. Det blev nog inte den bilden jag såg framför mig. Ingen är på min nivå. Inget vet mig egentligen. Jag vet inte mig egentligen. Kanske hade terapi varit lite skönt ändå? Tycker om att vara ensamvarg. Har jag alltid gjort om jag tänker efter. Om tre veckor ska jag sitta i min lägenhet i Barcelona. Jag åker dit själv istället. Min medititation. Jag ska gå i de vackra områdena och hela mig själv genom alla lukter. Jag har stått och stirrat på denna stan i 2 år och tänkte samma tanke varje dag. Va fan gör jag här nu igen? Jag vill inte sitta om 8 år som nu och säga: Jag ville något annat, men jag kom aldrig dit. Då kan jag lika gärna skjuta mig i huvudet med en gång.
Usch nu vet jag inte vad jag vill och känner längre. Sitter här och glor och börjar bli lätt rastlös. Helvete vad tradigt det är. Lördag. Vart är vi påväg?
Gick ner i vikt till plåtningen. Gick väll, bra. Var det värt det? Helt klart! Lite problem har jag, det inser jag. Han sitter på ena änden av bordet och stirrar och jag andra. Hur fan hamna vi här? Egoboosten är fortfarande där till viss del. Men lite saknas. Nu är det fan smink på Emelie, från att ha gått utan smink i 2 veckor. Släng på ditt snygga ja och gör något för helvete! Så jävla trött på denna stan, det den står för och människorna i den. Någonting promonerar på mina nerver och kan inte sätta ord på vad det är. Kan det vara mitt tradiga jävla liv?
En anonym sida där karaktären denna sidan handlar om heter Emelie. Hon är 21 år gammal och skriver ut exakt vad hon vill, hur hon vill.
Kanske kan ni känna igen er i hennes texter, kanske inte.
Skulle nog vilja säga så bra jag känner henne att hon skiter fullständigt i vilket.
Emelie jobbar som bartender och modell.
Kan ha rätt destruktiva sidor när saker och ting hakar upp sig och när människor i hennes närhet sviker.
Read it or don't.
Welcome!