magen viker sig ut och in, ett svart hål äter upp min magsäck.
tårarna är påväg, tårkanalen berörs fler än en gång.
jag viker kroppen och sitter nu med benen i famnen och kramar hårt hårt.
känner hur min panik blir större och går inte längre att kontrollera.
ingen förstår, inget vet och ingen ser och det är helt okej.
att ha ett "moment" kan innebära mänga olika saker för många olika människor.
för mig är ett "moment" just detta, allt växer och ut ur mig kommer pust och stön och förtvivlan när tårarna strömmar ner för mina kinder och ner på min hals och lägger sig på tröjan.

har inga cigg och skulle kunna kedjeröka 4 paket, bara för att det är skönt.

ibland är inte allt okej.