Mansslukerska eller vad var det du sa?
Kategori: Allmänt
Gamla texter ~
Är rädd för att bli läämnad ensam, är rädd för att inte bli älskad men inte i ett svagt läge, tvärt om.
Jag är rädd för människor, är det konstigt att jag inte öppnar mig och har svårt att prata om känslor?
Är det egentligen förvånande att jag gör slut med alla hela tiden och går in i nya förhållande?
Är rädd för att stanna kvar för att bli sviken, jag måste svika först, jag måste ha makten !
Kontrollerar mina känslor och ignorerar dom och sen är allt lugnt.
Trodde jag...
Jag går bara med mer bagage på min rygg och samlar på mig.
Mår bra att såra män, mår bra när jag sårade och inte tvärt om.
Går vidare som att inget hade hänt, utan att fälla en tår...
förutom dom som ingen ser.
Jag ser det komma och gör slut på det så fort som möjligt.
Låter mig inte förloras, visar alla att jag inte blir berörd, ljuger jag?
Emelie, Miss do eveything?
Mitt nya smeknamn.
Jag ahde kul en tid, blev aldrig kallad något, alla tyckte det var coolt att en tjej stog på egna starka ben och gjorde vad som föll henne in.
Nu kom det, det är vad min stad ser.
Alla blir besatta, blir för kära och jag blir bara elak.
Kanske förtjänar jag det.
Mansslukerska eller vad var det du sa?
Att älskas och att älska är starka ord, tar folk verkligen dom på allvar?
Nej verkligen inte jag, jag tar dom inte på allvar till någon bevisar motsatsen.
Iskallt vatten gör mina armar kalla, blåa.
Mitt hår följer med vattnet och tar det tillbaka igen i en våg.
Det är snö ute.
Vattnet sköljer upp på min på-vissa-ställen bara kropp.
Min klänning är söndersliten, mina ben är blodiga.
Några få tygbitar håller klänningen i dess figursydda form runt min midja.
Jag har ont på många ställen på kroppen, jag blöder från tinningen.
Jag är öm i hårbåtten och öm runt halsen.
Kan inte ta mig upp, blir liggandes, där är ingen.. absolut ingen.
Mansslukerska eller vad var det du sa? 
