Har ni också sådana dagar när man hellre skulle kunnat ta livet av sig än att leva i sin egen kropp? 
Jag har sådana dagar då och då.. det liksom kryper i ens kropp och man är så sur och arg så att man istället börjar gråta. 
Jag tror att alla kvinnliga rökare där ute förstår precis vad jag menar.

Det börjar klia under huden och den känslan av att dagen först började bra och blev ett rent helvete kommer smygande.
Magen börjar agera av sin del av illamående och kräkningar av lunchen du åt tidigare som var så god och nyttig. 
Ditt inre skriker ut sin desperation efter nikotin och det är då.. du sjunker djupare och djupare ner i dig själv, när du inser att du inte kommer få det.

När skorna inte blir köpta, när ciggen inte blir inhandlade och när du hoppas att du iaf har ca 40 kr på kontot och kollar kontouppgiften som är 96,6 kr-
då är det läge att sjunka.. nu får du gråta och må dåligt.
För mig är det den perfekta dåliga dagen.

Detta är min dag idag. 

Ibland är det helt okej att drunka i sin egen självömkan.