Tårarna slutar inte strömma ner för mina kinder och ner mot hakan. 
Det har gått tre dygn och jag gråter non stop .. konstant.
Vågar inte gå ner på stan för jag vet att jag någon gång precis vilken sekund som helst kommer få en attack och börja storgråta. 

Födelsedagen är igång, alla runt mig och irrar runder med tårtor och mat
Jag bidrar med pyjamas och en knut i håret, instängd på mitt rum. 

Tanken som exploderar inom mig någon gång varenda minut är att han skulle ha varit här nu, med mig. 
Med min familj, skrattat med mig och hållit mig i handen.

Men istället slutar jag framför brasan hos mina föräldrar med ett gosedjur i handen innan jag somnar.