Jag har aldrig riktigt gillat pepp-talk.
Men fick just ett av en kollega.
Hon går in till mig och frågar lite snällt :"Emelie, vad gör du?"
Det hade jag också gjort då hon ser en rygg och en höger arm som fanatsiskt och intensivt skriver på papper efter papper som läggs på hög.
Med gråten i halsen och blanka ögon skriker jag till henne :" Skriver en blankett!!"
Hon lägger en lugnande hand på min axel och frågar om hon får läsa.
Hon läser och kollar på mig och frågar sen: "Vad handlar detta om?"
Jag svarar med: Tydligen gör jag fel hela tiden så nu ska varenda jävla matros ombord fylla i denna och tala om för mig vad jag gör för fel!!!

Hon andas tungt och pepp-talket är igång.
Jag har jobbat över 6 dagar och 2,5 timme.
Fråga mig igen varför jag har städat som jag har gjort.
Varför jag inte har tagit bokryggens sida.
Hur jag har valt att lägga upp mitt arbete.
En gång till.

När man är så mentalt utmattad och fysiskt överansträngd.
Då gör man bäst i att inte rätta till.

Berömde en kollega idag.
För att jag själv inte får något längre.
Han har varit duktigt.
Jätte duktig.
Han förtjänar att få höra det.
Han blev glad.
Väldigt glad.

Lugn tack. Lugn.