Är man verkligen gjord för att bo här i Sverige egentligen. Jag bor i en stad, Helsingborg.. 40 minuter från Malmö. Helsingborg har alltid varit en snobbstad, havet nära, shoppinggator, nära till parker och 20 minuter över till Danmark. Nere i norra hamnen ligger vindslägenheter och lägenheter i allmänthet för .. ja, 7-8 miljoner. Jag bor på området Tågaborg, ett attraktivt läge, med strand & stan nära, du menar jag tio minuter gångavstånd. Helsingborg är underbart på sommaren och våren, då vaknar alla i vår stad upp och lever, sitter och röker och dricker kaffe på uteserveringarna, pratar en det senaste, dejterna sprudlar, alkoholintaget är större än någonsin och alla är uppenbart mycket lyckliga, vi har riktligt med turister under sommaren..
Men då kommer vi till den stora frågan, som jag har undrat över i säkert 10 år av mitt 17-åriga liv.. Är man verkligen skapad för att bo här? I Sverige? Jag ser mig mer i New York, Los Angeles, Eller varför inte London eller Paris? Jag vet att jag hade gjort mig bättre där.. det är där man känner sig hemma. Här händer samma saker om och om igen.
Är man byggd för vädret? Språket? Männsikorna och landet?
Nej.. jag tror många av oss har hamnat fel, särskilt jag.
Jag älskar mina över allt annat och dom finns alltid där när det är något, sponsrar med pengar och mat osv, men ... det är så mycket som är så jobbigt.
Föräldrar tror dom vet mer om ens liv än mig själv, när man själv lever i det och dom inte. Och dom har en speciallitet som lyder " Så länge du bor här hemma så gör du inte som du vill! " och "ja, bara för att du fyller 18 så betyder inte det ... blablabla" Hade man själv blivit en sån förälder? Nu ska jag INTE ha barn, tycker domär äkcliga, klåfingriga och man förstår sitt liv den dag man blir gravid, så NEJ tack! men .. tänk tanken, hade man själv handlat så?? Vi vet ju inte... Men jag hade då inte velat bli så! Jag hade inte orkat med mig själv.. Jag älskar dom... men damn vad jobbiga dom är. Och favoritrepliken är " vi säger / gör det för att vi är rädd om dig" Ja men håll inte på som ni gör då??!?!?!?
Den dagen man flyttar hemmifrån är man nog fan fri asså..
Jag har aldrig igentligen förstått grejen med kärlek.
Jag är en person som gillar att klara mig på egen hand, jag fixar inte att prioritera och deffinitivt inte anpassa mig. Trots det har jag haft rätt mycket pojkvänner, emn seee så bra dom höll. haha! Jag blir tillsammans med killen, får panik när det börjar bli seriöst och när han säger "jag älskar dig" då gör jag slut, det är så jag funkar. Någon konstig mur mellan mig och kärleken hela tiden. Mitt ex ska du nu fytta till Tyskland med sin nuvarande flickvän och gifta sig?! dom har känt varandra i max 2 månader?? haha, fattar inte grejen. MEn han flyr sina problem hemma så där har vi det ... men ändå?! Folk som jag har pratat med säger att det där med att gifta sig är en ytterligare gest mot att man älskar varandra... Jag håller inte med, jag förstår inte varför man ska skylta med att man är gift genom att ha en guldring på vänster hand, jag hade velat göra tvärt om, som Carrie i sex and the city, hänga ringen i ett halsband så ser det inte så.. ja, gammalmodigt och allvarligt ut. Nej jag är nog en tjej som inte går på allt det där bullshitet riktigt, jag tar inte kärlek på allvar överhuvudtaget , vet inte varför.. har aldrig fattat grejen lixom. Men igår fick J. mig att börjar tänka till, vi satt på vårt 24/7 kafée med vår latte och cigg och så kom vi just in på detta.. Fick ju inget svar om varför jag är sån annars kan hon mig bättre än jag kan migsjälv, som en öppen bok. Men inte ens hon kunde svara på det.
Jag älskar singellivet men kanske är det så att varje tjej behöver att bli räddad då & då?
Kullersten och plattå är en kombination jag inte förstår mig på. Igår träffade jag J. och det var en såndan dag då jag kände för att "klä upp mig" Jag valde svarta rätt tunna strumbyxor, grönt långt pösigt linne från Gina Tricot, min(fantastiska) korta svarta skinnjacka, heta solbrillor OCH ett av mina högsta par plattå, svarta i lack. Jag vandrar ner till stan samtidigt som jag kedjeröker påväg ner, känner hur nickokicken kommer men tänker bort den. Jag ställer mig utanför Espresso House och väntar på J. (som ALLTID hinner före mig annars) Skärrad över situationen att jag är före henne sätter jag mig ner på en bänk och tar min sista cigarett. Långt om länge ser jag J. komma i sina underbara svarta pumps och den skitsnygga väskan hon fick av mig när jag hade varit i London förra sommaren och solbrillorna och ciggen i högstas hugg. Hon ger mig en snabb kram och säger " ISLATTE NÅGON?!" jag fattar hennes vink, vi släcker cigaretterna vi har mellan fingrarna ovh trmpar på den när den landar på marken, går in på caféet och beställer en islatte. Går ut och sätter oss och bara njuter. Pratade om allt och alla och hur när varför och med vem? (som vi tjejer har tendens till att göra) Efter ungifär två timmar känner vi att det börjar bli lite små kallt så vi bestämmer oss för att slå en pling till R. som möter oss i stan. vi tre sätter oss på nästa café (som har öppet till 01.00) sitter där ett tag röker och snackar. Sen kommer vi till själva problemet. Jag undviker alltid kullersten och kan lätt ta en tip minuters omväg för att gå på asfalt när jag går i högklackat, särgilt i plattå. Vi väljer att gå där i från nägra timmat senare och vandra genom hela san hem till A. där folk satt och drack igårkväll. De tre vännerna blir genast helpepp och travar igenom stan med snabba steg. Men så kommer vi till kullerstenen...
Påväg in till A. är där så sjukt mycket kullersten och bucklor att jag och J. är nära att bryta fötterna av oss, att vi istället försöker halvspringa igenom groparna, vilket gick ännu sämre, jag höll på att stuka foten och J. höll på att bryta klacken. Lång om länge kommer vi in i huset, tar av oss skorna och går in där alla andra är. sätter oss ner, får varsit glas vitt vin och kvällen var räddad ! Eller vänta.. sen skulle jag och J. ut och röka, duktigt lulliga efter tre glas vin att vi står och röker, dricker vi och försöker balansera på groparna och stenarna med våra fantastiska skor, samtisigt som vi skrattar som aldrig förr.
Men vad faan är kullersten bra för?! förstör skorna och fötterna!
Idag var en såndär bra morgon, jag skulle upp och jobba halv 5 i morse. Hade intr sovit en blund på hela natten men det gjorde ingenting, för det gör mig bara piggare. Jag går ut i mörket och in på konditoriet där jag jobbar. Men ser till min stora förvåning att där står en annan tjej och jobbar där??! När detta då var min tid..
Jag går fram och frågar henne hur detta har gått till, och hon har förståss ingen aning. Jag blir rasanade (för att detta då hart hänt ett antal gånger innan) och tar den stora kalendern och hänger på väggen där vi som jobbar skriver upp vem det är som jobbar och vilken tid. Jag går in till min chef slänger kalerndern på arbetsbordet framför honom och säger.. " IGEN?!" Och idioten har mage att säga " jaaa, men man kan inte lite på dig på detta jobbet, för antingen så är det sjuk eller så gör du ett dåligt jobb! " och att han inte visste vem det var som hade strukit min tid. (låt mig med detta förtydliga att min chef är dum i huvet och att jag har ringt och sjukanmält mig en gång då jag låg och spydde och han blev rasande och sa att jag inte behövde komma tillbaka alls, och att jag sköter mitt jobb på bästa sätt som alla andra)
Jag blev fly förbannad och fråga vad han mena med det? Och sen var det igång. Jag gick ut ur konditoriet som luktade nubakat.. för en sekund där övervägde jag om jag skulle in och sno en brika bulle innan jag gick , men nej.. det var fortfarande mörkt ute, jag tog en lång runda genom stan och stranden och gick sen hem och la mig.
Vaknade nu ( 14.33) Och nej jag har inte förlorat mitt jobb. Men det är verkligen Jobb eller Dödensväntrum!
För första gången idag så fick jag mina naglar fixade med fransk manikyr och tippar och hela köret. Jag har aldrig förstått mig på det där med naglar, jag tycker det är skit fint på andra men på mig .. Ähe tycker det är sjukt obekvämt och de är ivägen och jobbiga och man känner sig totalt handikappad.
Ja, nog om naglarna. Idag har det varit en sån där lugn och underbart stilla dag. Fixade naglarna vid ett tiden, sen mötte jag upp J. i norra hamnen i stan, det var underbart väder ute så vi bestämde oss för att sitta ute (vilket vi i och för sig gör året runt) Förklaring på det kommer senare. Vi beställde islatte satte oss ner med våra väskor och solbrillorna i högsta hugg och bara njöt! Sen kommer vi till det roliga, både jag och J. tyckte att det fattades något, något som alltid finns där varenda dag men inte nu, de brukar ligga framme där på café bordet och locka oss, men inte nu.. Båda två kollar på varandra länge utan att någon rör en min, båda frågar i mun på varandra " Har du cigg med dig?!!" Båda gör ett neckande och flyger upp från våra stolar och gräver upp allt som finns i våra väskor och både skriker "JAG HITTADE" det visade sig alltså att båda hade sina Marlbro Lights med sig.. men det jag skulle komma till var att ..
Varför har man så mycket skit i så snygga väskor, väskan som råkade ut för mitt anfall idag var mina gröna skit snygga väska från Accent när det var rea där nu i våras. Men Varför ska våra väskor bli lidande och gå och bära på vårt skit? Är dom inte värda mer än så? Hittade massa saker jag har varit av med, Två gamla läppglans, en bunt ångest-lappar (kvitton), några gamla kondomer, tre-fyra godispapper, en halv cigarett, ett löst otuggat tuggummi. Borde vi inte behandla dom bättre?
Hur vet vem om man är "bad-girl" eller en stor jävla Bitch med stort B? Jag vill nog gärna kalla mig en "bad-girl" isåfall, men många ser nog en som bitch.. bara för att man råkade kolla på tjejens kläder i kön framför lite för länge, för att dom var fina? Då är jag plötsligt bitch?
Är inte vi tjejer väldigt dömmande utan att vi tänker på det? Och det fina med detta är att vi gillar det. Tjejer har så mycket mer att snacka om än killar har jag kommit fram till. Tjejer diskuterar de senaste skorna inne på Håkanssons, de överväger om de verkligen ska ta en islatte till - vilket blir ett stort samtalsämne för genom att vi försöker bestämma oss om vi ska ha den där islatten kommer vi in på något annat, tjejer pratar om gårkvällen varför man drack så mycket som man gjorde och hur i helvete det gick till att man rökte upp två packet cigg på tre timmar - och en helvetes massa mer -
Vad snackar killar om? Senaste matchen mellan Real Madrid & Shelsea? Och hur Zlatan skruvade in bollen i mål igår kväll eller hur faan de kunde ha trekant med den fula tjejen i förra helgen?
Eller, kanske är vi lika någonstanns .. men nej girls have more fun even tough you are Bad or Bitch?
En anonym sida där karaktären denna sidan handlar om heter Emelie. Hon är 21 år gammal och skriver ut exakt vad hon vill, hur hon vill.
Kanske kan ni känna igen er i hennes texter, kanske inte.
Skulle nog vilja säga så bra jag känner henne att hon skiter fullständigt i vilket.
Emelie jobbar som bartender och modell.
Kan ha rätt destruktiva sidor när saker och ting hakar upp sig och när människor i hennes närhet sviker.
Read it or don't.
Welcome!
