Sitter hemma i höstvädret som vi ändå måste erkänna att det är. Är lite besviken dock. inte för att det råkar vara höstväder ute för det älskar jag. Men det är Juli?
Vad ska man då ha att se fram emot?
Skit jobbigt. Blev nostalgisk och funderade på att baka. Saknar att leka runder. Flyga i vädret och sedan skratta tillsammans. Vi kan göra allt. Precis vad vi vill.
Jag har aldrig riktigt gillat pepp-talk. Men fick just ett av en kollega. Hon går in till mig och frågar lite snällt :"Emelie, vad gör du?" Det hade jag också gjort då hon ser en rygg och en höger arm som fanatsiskt och intensivt skriver på papper efter papper som läggs på hög. Med gråten i halsen och blanka ögon skriker jag till henne :" Skriver en blankett!!" Hon lägger en lugnande hand på min axel och frågar om hon får läsa. Hon läser och kollar på mig och frågar sen: "Vad handlar detta om?" Jag svarar med: Tydligen gör jag fel hela tiden så nu ska varenda jävla matros ombord fylla i denna och tala om för mig vad jag gör för fel!!!
Hon andas tungt och pepp-talket är igång. Jag har jobbat över 6 dagar och 2,5 timme. Fråga mig igen varför jag har städat som jag har gjort. Varför jag inte har tagit bokryggens sida. Hur jag har valt att lägga upp mitt arbete. En gång till.
När man är så mentalt utmattad och fysiskt överansträngd. Då gör man bäst i att inte rätta till.
Berömde en kollega idag. För att jag själv inte får något längre. Han har varit duktigt. Jätte duktig. Han förtjänar att få höra det. Han blev glad. Väldigt glad.
Färska hallon serveras på frukosten. Lyx? Vem visste och vem vet fortfarande? "Godmorgon" hörs överallt på fartyget. Folk börjar vakna av den där förbannade klockan. Alla ser lika frustrerade ut. De tänker nog precis som jag "När tar det slut?" (Vilket innebär "när får vi åka hem"?) Jag var uppe 05.02 för att plocka undan efter andras skit. Hade varit fint att väcka de groteska chaffisarna som låg och sov i soffan och skrikit :"WAAAAKE UP SUNSHINE... You have disches to take care of! De hade ju fått hjärtslag.. hahahaha!!! Har tänkt på det några gånger, men det blir att man aldrig gör det. Oroar mig för hemkomsten efter 14 dagars jobb ombord. Men det går bra. Jag tror jag gräver mina egna råtthål. Dags att få lite färg eller vad säger ni? En bag-in-box runt 13.00 tiden i parken. Klockan närmar sig 08.00 och jag måste hinna duscha, byta om, ta en kaffe och ett nikotintuggumi och ta hissen upp till vångingen över där restaurangen ligger där jag ska stå och niga för de vidriga chaffisarna som ska ha frukost efter gårdagens bravader ombord. Ha svårt att ha ett le mot de där.
Detta är en sån dag, där allt blir fel. Mina kollegor klagar fast jag jobbar röven av mig. Min chef förlänger mitt kontrakt? Hur? Varför? Ett vänligt leende i korridoren kan kanske ha varit min räddning? Eller min flexibilitet angående mitt schema? Var är mitt fantastiska fullblod som galopperar mig bort? Jag må vara ung men jag väntar. Tiden är inne för mig att ta det där steget. Trött på att säga snart. Vad hände med "nuet"? Klickar mig in på "luxuryhomes.com" och drömmer mig bort till mitt Italien. Må det komma snart. Vi vill och vi ska, tillsammans. Det var längesen jag frågade mig själv "Emelie är du lycklig?" Har tänkt på den frasen mycket. Lycklig? Hur väger man lycka? Genom drömmar, kärlek, en nära vänskap, en familj? Jag ser mig själv skriva mitt eget svar. Jag är lycklig, så lycklig.
En anonym sida där karaktären denna sidan handlar om heter Emelie. Hon är 21 år gammal och skriver ut exakt vad hon vill, hur hon vill.
Kanske kan ni känna igen er i hennes texter, kanske inte.
Skulle nog vilja säga så bra jag känner henne att hon skiter fullständigt i vilket.
Emelie jobbar som bartender och modell.
Kan ha rätt destruktiva sidor när saker och ting hakar upp sig och när människor i hennes närhet sviker.
Read it or don't.
Welcome!
