Jag ligger ner och jag ser mitt förflutna dyka ner mot mig. Jag råstirrar det i ögonen och vänder mig om. En blandning av många personligheter blandas och jag börjar se allt starkare. Min egen växer och blir allt starkare .. jag vet hur jag ska paralysera mig själv för att få det rätt. En handrörelse eller ett intag. En upplevelse, ett satyg?
En valp som viftar på svansen? en bil som kör i 280? En flicka under täcket av en plastiskoperation. En nybörjan eller ett helvete?
Första sommardagen i Helsingborg. Varmt som fan och ciggen smakar inte just därför. Har jag ångest från igår - man kan väll sammanfatta mig rätt enkelt och med två ord "Ångestens moder" Laleh - Invisible trånger ur högtalarana från min labtop.
Ångesten finns alltid där, i min kropp - utanför min kropp - i mitt huvud och hjärta.. ja ni fattar. Trött på min dagliga rutin * Kaffe och cigg men det har blivit som en sak jag måste ha varje morgon.
Som jag har skrivit i något av mina förra inlägg jag är en snart 19 årig tjej med många framtidsdrömmar och ansikten. jag har nog aldrig uppe ett Pokerface utan jag säger som det är i vilken situation jag är i.
Mina drömmar på nätterna börjar bli svåra att tyda nu. Ena dagen blir jag våldtagen och torterad och andra dagen är jag i Florens med man och barn och nästa pimplar jag vin och cigg på Manhattan? Kan det vara så att i min lilla kropp finns för mycket drömmar att det blir för mycket?
Jag vill att det händer något nytt varje dag och jag vill att min omgivning ska vara gå med i mina fasta och målinriktade fotsteg. Kan alla hänga med? Och i så fall vilka? Kan alla skratta åt mina galna idéer som igentligen är väldigt allvarliga och hänga med med en resväska och säga "fyfan vilken bra idé! Detta behövde vi i några månader" Utan att det blir frågor om "men Emelie vänta lite här nu, hur ska det gå ihop, med vem, hur, varför och när"?
Många har sagt till mig att min personlighet är helt underbar och fantastiskt och att de också kunde vara lika spontan och galen med fötterna på jorden samtidgt, men att de aldrig hade kunnat leva så.
Kan slutsatsen att jag är själv? haha ironiskt nog så står jag och kollar på mig själv och skarttar för det är så allvarligt jag tar saker.
Hänger alla med? Eller är ni lika spontana som jag?
En anonym sida där karaktären denna sidan handlar om heter Emelie. Hon är 21 år gammal och skriver ut exakt vad hon vill, hur hon vill.
Kanske kan ni känna igen er i hennes texter, kanske inte.
Skulle nog vilja säga så bra jag känner henne att hon skiter fullständigt i vilket.
Emelie jobbar som bartender och modell.
Kan ha rätt destruktiva sidor när saker och ting hakar upp sig och när människor i hennes närhet sviker.
Read it or don't.
Welcome!
