jag är nog bara mig själv trots allt.
Kategori: Allmänt
Många gånger sitter jag och försöker reda ut tankarna i mitt huvud, lyckas aldrig och allt blir bara mer komplicerat. Jag går ofta många omvägar när jag egentligen är ute efter genvägarna, går runt problemen och tankar tre gånger om och aldrig fattar jag att jag har varit vid samma tanke och försök till lösning tre gånger om.
Jag är en människa som tänker rätt mycket, men inte så att det syns. Jag tror jag är en kvinna som har mycket planer och drömmar och har egentligen inte så mycket problem, eller nästan aldrig. Men ändå flyger tankarna iväg åt håll som jag inte planerade, varför?
Vill jag ha något att reflektera över? Hittar aldrig rätt, eller fel kanske jag ska säga. Jag letar efter dåligt men får bra? Jag gör mig dålig men blir bra? Förstår inte balansgången.
Vill börja om och bli någon annan, men hur kan man bli någon annan när man inte vet vem man egentligen är? Gör mig själv till någon annan utan att jag tänker på det. Blir elak, kaxig, för självsäker och dödar. Har en gloria som nog inte är nyttig för någon.
Har gjort mig till någon jag inte vill vara, gjort mig till ett objekt som inte var tanken först, jag ville bara ha kul. Kan inte vara mig själv med någon, därför att jag inte vet vad " vara mig själv" innebär.
Frustrationen bränner, värker, gör mina minuter till ett helvete. River bort märkena från min hals, gråter inte. Vill skrika högt så alla hör men det går inte, får inte fram några ljud.
Röda märken, sliter i mitt hår, vill få bort tanken. Tanken som skriker mig rakt i huvudet, jag blir rädd. Jag blir aggressiv. Jag blir rasande. Jag blir ett vilddjur. Jag blir större. Jag blir starkare. Jag reser mig. Jag tittar på mig själv. Jag är nog mig själv...
tar en cigarett och accepterar läget. 
