Read it or don't.

Shut up, pick a chair that fits you cause its my turn to talk motherfucker.

Kaos vs Lugn.

Kategori: Allmänt

Ilskan
Besvikelse
Förtvivlan
Trötthet

Allt är kaos
Vissa tar det allvarligare än andra
Vissa storgråter
Vissa är apatiska
andra är vansinniga.


Fast andra är ändå rätt lugna.

it should be illegal to deceive a woman's heart.

Kategori: Allmänt

Who would have thought
That you could hurt me
The way you've done it?
So deliberate, so determined

And since you have been gone
I bite my nails for days and hours
And question my own questions on and on

So tell me now, tell me now
Why you're so far away
When I'm still so close

You don't even know the meaning of the words "I'm sorry"
You said you would love me until you die
And as far as I know you're still alive, baby
You don't even know the meaning of the words "I'm sorry"
I'm starting to believe it should be illegal to deceive a woman's heart

casey johnson.

Kategori: Allmänt

jag hittar klippet av en ren slump på youtube.
jag tittar på det och förstår ingenting.
jag söker information på google.
det står mycket lite om det fast det är så stort.
hon gråtet sig förstörd och man ser hur dåligt hon mår.
hon har förlorat något, något mycket stort.
en kärlek, en fru och en flickvän.
början på en framtid som slutade kort.
det var inte meningen.

hon gråter, hon sjunger och hon spelar.
hon förklarar fast hon inte alls behöver.
folk ska förstå och respektera sånt här.
hon har så ont.

jag gråter nu, tårarna forsar ner för mina kinder.
vi gråter tillsammans.
vi kollar på varandra och vi båda förstår utan att vi vet.


Casey Johnson - vila i frid.

en flicka emot verkligheten.

Kategori: Allmänt

Gamla texter ~

Med fuktiga ögonlock som knappt går att öppna för verkligheten är för stark för att möta med det förvrängda och förstöra ansikte som en gång var det vackraste.
Att möta en verklighet och sanning som man inte är mogen för att ta emot kommer det som ett slag över ansiktet.
Dessa ständiga försök att övertala sig själv om aldrig riskera hälsan som jag gjorde. Och ändå ligger jag kvar där på marken, helt bortom verkligheten.

Varför har vi alla människor någon gång, andra mer eller mindre en flykt ifrån verkligheten?
För mig kan verkligheten vara myckt obehaglig att möta.
Många gånger springer jag ifrån den och gömmer mig.
Men på något sätt hinner den alltid ikapp mig. Den letar på ställen där ingen annan skulle ha hittat mig, den jag inte orkar med eller vågar stå framför.

Är det ett tecken på kärlek?

Nej det är nog snarare ett faktum, för att komma fram till det måste jag ha träffat på verkligheten ändå.

Den är tuff, svår, kämpig och fruktansvärt mycket starkare än mig.


Jag stänger mina fuktiga ögon igen, jag känner hur de blöta ögonfransarna möter varandra och en droppe faller, kall och helt ensam hamnar den på min hand...

varpå jag tänder en cigg i min fönsterkarm.



Mansslukerska eller vad var det du sa?

Kategori: Allmänt

Gamla texter ~

Är rädd för att bli läämnad ensam, är rädd för att inte bli älskad men inte i ett svagt läge, tvärt om.
Jag är rädd för människor, är det konstigt att jag inte öppnar mig och har svårt att prata om känslor?
Är det egentligen förvånande att jag gör slut med alla hela tiden och går in i nya förhållande?
Är rädd för att stanna kvar för att bli sviken, jag måste svika först, jag måste ha makten !
Kontrollerar mina känslor och ignorerar dom och sen är allt lugnt.
Trodde jag...

Jag går bara med mer bagage på min rygg och samlar på mig.
Mår bra att såra män, mår bra när jag sårade och inte tvärt om.
Går vidare som att inget hade hänt, utan att fälla en tår...
förutom dom som ingen ser.

Jag ser det komma och gör slut på det så fort som möjligt.

Låter mig inte förloras, visar alla att jag inte blir berörd, ljuger jag?
Emelie, Miss do eveything?
Mitt nya smeknamn.
Jag ahde kul en tid, blev aldrig kallad något, alla tyckte det var coolt att en tjej stog på egna starka ben och gjorde vad som föll henne in.
Nu kom det, det är vad min stad ser.
Alla blir besatta, blir för kära och jag blir bara elak.
Kanske förtjänar jag det.
Mansslukerska eller vad var det du sa?

Att älskas och att älska är starka ord, tar folk verkligen dom på allvar?
Nej verkligen inte jag, jag tar dom inte på allvar till någon bevisar motsatsen.

Iskallt vatten gör mina armar kalla, blåa.
Mitt hår följer med vattnet och tar det tillbaka igen i en våg.
Det är snö ute.
Vattnet sköljer upp på min på-vissa-ställen bara kropp.
Min klänning är söndersliten, mina ben är blodiga.
Några få tygbitar håller klänningen i dess figursydda form runt min midja.
Jag har ont på många ställen på kroppen, jag blöder från tinningen.
Jag är öm i hårbåtten och öm runt halsen.
Kan inte ta mig upp, blir liggandes, där är ingen.. absolut ingen.

Mansslukerska eller vad var det du sa?


Min stund.

Kategori: Allmänt

Sitter i mitt rum.
Snart ska allt packas ihop, minne för minne.
Att minnen och trygghet kan betyda så mycket och att man alltid kommer på det i slutet.
Jag har en smart sak som en mycket smart man sa en gång:
"När man är i slutet börjar man tänka på början"
Och hur man än gör så tänker alla människor så fast man inte riktigt vill, för det tar emot och blir jobbigt.

Förändring är ett ord jag både älskar och hatar.
Jag älskar det för att det är något jag oftast tycker om, jag vill vidare och se nytt och få ändring på min vardag. Finns inget som kan vara så spännande.
Men samtidigt kan det vara fruktansvärt smärtsamt och skrämmande med förändring, man vet inte hur det kommer vara eller sluta och det är okänd mark och plats.

Man har igentligen ingen aning.

Jag tittar ut genom mitt fönster, det som har tröstat mig med sina stadiga ramar så länge, ner på gården och ut över stan och över vattnet som går tvärs över till Danmark.
Jag hatar stan jag bor i och är trött på den, men gud jag vad jag tycker om den.

Jag vill igentligen öppna fönstret och tända en cigarett men det gör jag inte, jag är inte så respektlös.

Men det hade varit en bra stund, min stund.