Read it or don't.

Shut up, pick a chair that fits you cause its my turn to talk motherfucker.

Två unga flickor emot världen.

Kategori: Allmänt

Sitter och bläddrar igen två så lika bloggar, men så olika. 
Sitter frenetiskt och går igenom månad efter månad, år efter år. 
Herregud tänker jag och tar ett bloss från min cigarett. 
Aldrig trodde vi att vi skulle hamna här. 
Två små flickor, starka flickor emot världen.
Jag kan inte låta bli att tänka "hur i helvete blev vi en del av den?"
När blev vi vuxna och såg saker logiskt? 

Vi regerade under några år och gick emot allt. 
Och nu? 
Nu har vi accepterat tanken och vardagen och lever efter den? 
Blir lite lätt äcklad.
Det är inte vårt fel egentligen. 
Tyvärr trycks vi in i det. 
Och hur i helvete i vuxen ålder kan man gå emot det igen? 

Vi båda levde i ett helvete av självömkan och supermodellers ideal.
Kvar i samma jävla stad. 
Vi skulle ju inte hamna här? 
Vi skulle ju lämna detta. 
Var inte det planen? 
Regera en annan stad och land. 

Istället accepterade vi vår stad, tycker inte om den men accepterar den.
Istället har vi nog råkat skapa det vi var rädda för och inte ville ha.
Jag vill backa bandet några år, fast med min kunskap nu. 
Detta har gått för fort och ibland hänger jag inte med. 
Idag sitter vi istället som två vuxna kvinnor och pratar om problem på våra jobb, och hur vi ska inreda våra lägenheter? 
Hjälp mig förstå vad som hände. 
Jag tror inte detta var alls det vi var ute efter som unga flickor. 

Well, i love you J





Käre god Gud, jag hatar dig!

Kategori: Allmänt

Återigen en knuta i bröstet. 
Återigen åker mina stygn upp.
Jag hade mina ärr förut. 
Små ärr som aldrig tog över.
Nu är det inte ärr.
Nu är det öpnna sår som gör sitt allra bästa för läka.
Och hela tiden åker stygnen upp och jag blir frusterad och det gör lika ont varje gång de åker ut. 
Varför gör hon såhär mot mig? 
Jag tog henne i mina armar, jag gick så långt och förnedrade mig själv. 
Varför förstör hon mig om och om och om igen genom honom? 
Hon skadar honom men hon skadar mig ännu mer.
Snälla låt mig vara. 
Snälla låt mig bara få vara med honom. 
Förlåt för att han inte var kär i dig längre. 
Jag är ledsen för dig. 
Men jag är så arg på dig så att mina inälvor krampar.
Cirkusen är återigen igång. 
Varför får jag en förhandstitt på hur allt skulle kunna vara.
De varar alltid i två månader och sen brakar det loss igen. 
Och gång på gång så är jag där för honom. 
Idag fick jag sagt hur jag känner och vem jag är. 
Om det finns en Gud eller något där uppe så sluta slänga besvärjelser över mig hela tiden.
Du visar mig antingen det lyckligaste jag kan bli eller visar mig vägen till helvetet.
Om och om igen och väljer du att leka runder genom att skifta mellan de två olika delarna. 
Lite och när som du själv känner.
Matlusten slutade som vanligt fungera för mina inälvor låter mig inte få ner det.
Många, många gånger har jag frågat mig själv om det är värt det.
Jag är stundtals fortfarande kvar i de frågorna. 
Samtidigt förbereder jag mig var vecka som går på att allt ska ta slut. 
Hur länge vi har.
Om vi har för alltid eller vecka för vecka.
Tanken har slagit mig om jag ska avsluta detta för min egen skull för att jagi nte är säker på att orkar.
Jag har helt och hållet tappat min förmåga att bli förvånad längre. 
Höjer inte ens lite på ögonbrynet. 
Ibland är jag faktiskt rädd vad detta kommer leda till i mig. 
Hur många störningar av en läkeprocess jag pallar med innan jag förblöder. 

Låt mitt hopp få stödja sig i trygga händer längre än två månader denna gången.


Käre gode gud jag hatar dig!! 






I want to be something without them.

Kategori: Allmänt

To be or not to be? Maybe is not the question anymore. 
To feel or not to feel? Doesn't really do it for me eighter. 
There is a lot of questions we want to know the answers to. 
But what if we stoped questioning and start answering instead? 
Why? When? Where? Who? 
We say one of thoose things, or all of them everyday.
Why do we have all theese fucking questions? 
Humanity needs them to survive. 
That what we do, thats what we are. 
Complete idiots with a lot of fucking questions. 
Im one of them i admit. 
I think they give us some sort of hope. 
Beacuse without the questions, what are we? 
Then we would know the answers to everything.
Then what is the challenge? 

The questions can be bad to be asked.
And the answers can be bad to be heard. 

Then what?! 

When it the time?

Kategori: Allmänt

Jag måste gå så långt som att säga att.. jag är lycklig. 
En orolig själ som har lugnat ner sig och som har funnit någon slags av harmoni. 
Sitter med morgonkaffet och cigaretterna. 
Han bredvid med en bok. 
Vi är påväg att ta nästa steg. 
Flyttar inom kort till vår drömlägenhet. 
Han får ett rum till sin studio och jag ett rum till min atelje. 
Idag ska han träffa min mamma för första gången på ett år..
Jag är lite lätt nervös.
Ibland bara ibland så vandrar jag iväg i drömmar och tankar om oss.
Patetiskt och löjligt..
Jag blir 22 och han blir 32.
Tiden är snart inne känner jag.
Han känner det med.
Han har tagit ett steg i rätt riktning och jag har förlikat mig med tanken om att det kommer bli svårt framöver. 
Jag kommer få ta mycket och vara stark för oss båda.
Jag får inte förlora hoppet på hans kärlek till mig under denna tiden. 
Kanske känner jag inte av det, kanske blir det svårt att övertyga migsjälv ibland. 
Vi ska bara komma igenom detta på så smidigt sätt som möligt. 
Han är min hjälte, min självfrände, min inre cirkel. 
Vi ska rida ut denna stormen. 
han kommer att stå på andra sidan, tillsammans med mig. 
Jag har modelljobb på fredagkväll och vet om att jag måste gå ner något kilo tills dess. 
Svårt att motivera mig förtillfället. 
Man får gå in i jobbtänket bara. 
Vi får snart en fantastisk 5:a i vårt hus. 
Jag har svårt att inte se hur ett av de rummen inte skulle bli en barnkammare en dag. 
En dag ska han kunna stå tryggt och säkert med mig. 
En dag ska vi två bli tre. 
Jag vill ge honom det. 
Självklart vill jag det lika mycket.
Men jag vill visa honom det. 
Det livet vi jobbar fram här. 
Och vad det i slutändan blir. 
Can't wait at some point
And at some point i am scared to.