Käre god Gud, jag hatar dig!
Kategori: Allmänt
Återigen en knuta i bröstet.
Återigen åker mina stygn upp.
Jag hade mina ärr förut.
Små ärr som aldrig tog över.
Nu är det inte ärr.
Nu är det öpnna sår som gör sitt allra bästa för läka.
Och hela tiden åker stygnen upp och jag blir frusterad och det gör lika ont varje gång de åker ut.
Varför gör hon såhär mot mig?
Jag tog henne i mina armar, jag gick så långt och förnedrade mig själv.
Varför förstör hon mig om och om och om igen genom honom?
Hon skadar honom men hon skadar mig ännu mer.
Snälla låt mig vara.
Snälla låt mig bara få vara med honom.
Förlåt för att han inte var kär i dig längre.
Jag är ledsen för dig.
Men jag är så arg på dig så att mina inälvor krampar.
Cirkusen är återigen igång.
Varför får jag en förhandstitt på hur allt skulle kunna vara.
De varar alltid i två månader och sen brakar det loss igen.
Och gång på gång så är jag där för honom.
Idag fick jag sagt hur jag känner och vem jag är.
Om det finns en Gud eller något där uppe så sluta slänga besvärjelser över mig hela tiden.
Du visar mig antingen det lyckligaste jag kan bli eller visar mig vägen till helvetet.
Om och om igen och väljer du att leka runder genom att skifta mellan de två olika delarna.
Lite och när som du själv känner.
Matlusten slutade som vanligt fungera för mina inälvor låter mig inte få ner det.
Många, många gånger har jag frågat mig själv om det är värt det.
Jag är stundtals fortfarande kvar i de frågorna.
Samtidigt förbereder jag mig var vecka som går på att allt ska ta slut.
Hur länge vi har.
Om vi har för alltid eller vecka för vecka.
Tanken har slagit mig om jag ska avsluta detta för min egen skull för att jagi nte är säker på att orkar.
Jag har helt och hållet tappat min förmåga att bli förvånad längre.
Höjer inte ens lite på ögonbrynet.
Ibland är jag faktiskt rädd vad detta kommer leda till i mig.
Hur många störningar av en läkeprocess jag pallar med innan jag förblöder.
Låt mitt hopp få stödja sig i trygga händer längre än två månader denna gången.
Käre gode gud jag hatar dig!!
Återigen åker mina stygn upp.
Jag hade mina ärr förut.
Små ärr som aldrig tog över.
Nu är det inte ärr.
Nu är det öpnna sår som gör sitt allra bästa för läka.
Och hela tiden åker stygnen upp och jag blir frusterad och det gör lika ont varje gång de åker ut.
Varför gör hon såhär mot mig?
Jag tog henne i mina armar, jag gick så långt och förnedrade mig själv.
Varför förstör hon mig om och om och om igen genom honom?
Hon skadar honom men hon skadar mig ännu mer.
Snälla låt mig vara.
Snälla låt mig bara få vara med honom.
Förlåt för att han inte var kär i dig längre.
Jag är ledsen för dig.
Men jag är så arg på dig så att mina inälvor krampar.
Cirkusen är återigen igång.
Varför får jag en förhandstitt på hur allt skulle kunna vara.
De varar alltid i två månader och sen brakar det loss igen.
Och gång på gång så är jag där för honom.
Idag fick jag sagt hur jag känner och vem jag är.
Om det finns en Gud eller något där uppe så sluta slänga besvärjelser över mig hela tiden.
Du visar mig antingen det lyckligaste jag kan bli eller visar mig vägen till helvetet.
Om och om igen och väljer du att leka runder genom att skifta mellan de två olika delarna.
Lite och när som du själv känner.
Matlusten slutade som vanligt fungera för mina inälvor låter mig inte få ner det.
Många, många gånger har jag frågat mig själv om det är värt det.
Jag är stundtals fortfarande kvar i de frågorna.
Samtidigt förbereder jag mig var vecka som går på att allt ska ta slut.
Hur länge vi har.
Om vi har för alltid eller vecka för vecka.
Tanken har slagit mig om jag ska avsluta detta för min egen skull för att jagi nte är säker på att orkar.
Jag har helt och hållet tappat min förmåga att bli förvånad längre.
Höjer inte ens lite på ögonbrynet.
Ibland är jag faktiskt rädd vad detta kommer leda till i mig.
Hur många störningar av en läkeprocess jag pallar med innan jag förblöder.
Låt mitt hopp få stödja sig i trygga händer längre än två månader denna gången.
Käre gode gud jag hatar dig!!
