2 dygn, en paus och ytterligare 2 dygn.
Det var inte lika uppenbart innan.
Jag förstår inte vad det är och skulle aldrig fråga.
Armarna som håller runt mig, och som jag kramar tillbaka.
Han vill nog rädda mig och jag vill rädda han?
Från? Världen it self?
Vi är små och snygga, det vet vi om.
Håller uppe en underbart vacker och kaxig fasad.
Trots att dessa två världar är så olika så smälter de ihop och fungerar.
Han hör mig.
Vad detta är har jag ingen lust att ta reda på.
Är inte där och rotar denna gången.
Så länge det är trevligt så är det trevligt.
Hyfsat stolt över mig själv.
God damn.