Read it or don't.

Jag måste gå så långt som att säga att.. jag är lycklig. 
En orolig själ som har lugnat ner sig och som har funnit någon slags av harmoni. 
Sitter med morgonkaffet och cigaretterna. 
Han bredvid med en bok. 
Vi är påväg att ta nästa steg. 
Flyttar inom kort till vår drömlägenhet. 
Han får ett rum till sin studio och jag ett rum till min atelje. 
Idag ska han träffa min mamma för första gången på ett år..
Jag är lite lätt nervös.
Ibland bara ibland så vandrar jag iväg i drömmar och tankar om oss.
Patetiskt och löjligt..
Jag blir 22 och han blir 32.
Tiden är snart inne känner jag.
Han känner det med.
Han har tagit ett steg i rätt riktning och jag har förlikat mig med tanken om att det kommer bli svårt framöver. 
Jag kommer få ta mycket och vara stark för oss båda.
Jag får inte förlora hoppet på hans kärlek till mig under denna tiden. 
Kanske känner jag inte av det, kanske blir det svårt att övertyga migsjälv ibland. 
Vi ska bara komma igenom detta på så smidigt sätt som möligt. 
Han är min hjälte, min självfrände, min inre cirkel. 
Vi ska rida ut denna stormen. 
han kommer att stå på andra sidan, tillsammans med mig. 
Jag har modelljobb på fredagkväll och vet om att jag måste gå ner något kilo tills dess. 
Svårt att motivera mig förtillfället. 
Man får gå in i jobbtänket bara. 
Vi får snart en fantastisk 5:a i vårt hus. 
Jag har svårt att inte se hur ett av de rummen inte skulle bli en barnkammare en dag. 
En dag ska han kunna stå tryggt och säkert med mig. 
En dag ska vi två bli tre. 
Jag vill ge honom det. 
Självklart vill jag det lika mycket.
Men jag vill visa honom det. 
Det livet vi jobbar fram här. 
Och vad det i slutändan blir. 
Can't wait at some point
And at some point i am scared to.